Tankar om bilder

Jag kan bara konstatera efter morgonens sköna promenad denna tisdag den 31 Januari 2012, att vintern just nu är alldeles lagom. Perfekt mängd snö, lagom kallt och så denna sköna sol som värmer. Så nu får jag bara hoppas att vädergudarna håller med mig. Hinner nog gå en långpromenad till innan möte och nattens jobb.

Det är alltid lika drygt att vänta på att lönen för mödan ska dyka upp i det lilla vita fönsterkuvertet i slutet på varje månad. Men januarilönen måste ändå vara den lön som man tycks vänta på i evigheter. Väntan är nu snart över för jag kan känna vittring av kulorna som rullar in på kontot under kommande natt.

Lagom är bäst och just nu är det lagom med snö, ca 5 cm och -3 grader. Om jag nu får önska så räcker det för i år även om jag nu är en vän av snö. Det underlättar lite liksom :-)

Det som kunde tyckas vara stressande för ett tag sedan är nu saknad som avkoppling. För det var just vad det var, att sitta här vid datorn låta nya tanka komma och de man ville bli av med kunde man skriva ner på sin blogg eller bara låta försvinna långt bort när man fäste blicken på något intressant man ville läsa eller se. Min röda fina kontorsstol har nu gapat tom då jag susat förbi med tankar och måsten i min famn. Nu kändes det skönt att få slå sig ner och samla ihop sig lite och där med ta nya tag.

Varje år efter Lucia och fram till jul så brukar jag hjälpa min lillebror att sälja julgranar på fisktorget i Karlskrona. Ibland bara några dagar men oftast många roliga trevliga dagar i alla väder. Några kunder är nya men många återkommer år efter år och som man fått en stund-innan-jul-relation med. Den veckan innan jul gör mig väldigt glad och det beror på att en del kunder som genom åren gått igenom tragedier återfått livstron och kan nu se ljust på framtiden igen. Det är bland annat ett par som återkommer för att handla sin gran hos oss och trots att vi bor i samma stad så ses vi bara på fisktorget en gång om året. I år så fick jag rent spontant en värmande kram som fortfarande ger mig energi. En del människor har verkligen förmågan att omvandla sin sorg till livsenergi. Det är ju så inne nu att skriva böcker så jag kanske skulle sätta mig ner och skriva om min vecka på fisktorget en gång om året. Medan jag fundera på det så kan jag dela med mig av att nu har min gran flyttat ut och tomtarna har fått krypa ner i sin sovarelåda.

Det bara rasslade till efter det nya året och vipps var det redan den 9 januari. Min tid vid datorn är minimal och mitt liv består just nu av att fortsätta mitt rensande, långpromenader med Gozzi, jobbnätter, sovdagar och letande efter kvitton som jag ska ha till deklarationen. Nu är huset sålt till ett ungt par som flyttar in i slutet på mars, så ni förstår att min tid går åt till alla måsten just nu. Med blandade känslor går jag nu in i slutfasen av allt tänkande och grejande med huset, samtidigt som det känns vemodigt så är det ju också början på något nytt. Det är nästan på dagen 4 år sedan som jag började fundera på hur jag skulle göra med huset, så man kan ju inte beskylla mig för att jag hastat fram något. Det är ju inte som att byta bil eller köpa ny dammsugare precis även om de båda köpen kan innebära mycket funderande och beslutsångest. Min tanke är ju att allt ska bli mycket bra till slut och det är vad jag ska försöka att jobba efter med hjälp av de mina som alltid finns där för att sträcka ut en hjälpande hand eller pucha på mig. Det kommer kanske bli glest med inlägg men desto mera har jag att skriva om sedan när allt kommer på plats.