Tankar om bilder

Packade en liten fikakorg idag för att ta mig en tur ut på vandringsleden. Naiv som jag var tog jag gympaskor på mig men som tur var dubbla sockar. Det var lite mer snö i skogen än här på ön insåg jag när vi kom fram där vi skulle börja gå. Konstig nog så hade flera än jag kommit på denna mycket briljanta idé att besöka skogen idag. Den upptrampade stigen i snön var ju bra med tanke på mitt skoval. Kan ni föreställa er så skönt det var. Ärligt, så störde jag mig inte på all snö eftersom jag kunde se slagen som djuren gjort på sin vandring, sökande efter mat. I en liten solglänta satte jag mig för att mumsa på mina godsaker jag plockat med mig. Gozzi satt med nosen i vädret och sniffade efter hunden som troligtvis gått på stigen bara en stund innan oss.

 

Sedan 1980 har vi ställt om klockan till sommartid natten mellan lördagen och söndagen sista helgen i mars för att kunna njuta av ljuset mera på kvällen. Trotts att det är så länge sedan vi började med sommartid så skapar detta fortfarande problem med vilket håll visaren ska vridas. Om du nu har vridit visaren framåt inatt så bör du ha rätt tid, om det nu inte är så att både du och klockan vridit ett varv var. Det hände mig för något år sedan, det var ljust väldigt länge den dagen. Annars kan man göra som min pappa gjorde vred klockan bakåt och så har man ljusa morgnar istället. Ska jag nu vara riktigt ärlig så tycker jag att det kunnat vara samma tid året om för min del.

 

Idag går solen upp 06.33 och ner 19.34 = 13 timmar och 3 min dagsljus

 

Igår var det långfredag, en dag som upplevs som extra lång i alla fall då jag var barn. Konstigt nog så upplever inte jag den så lång nu som vuxen. Om det beror på att jag visste att det fanns ett påskägg som låg någonstans och väntade på att få komma till min mage eller om det berodde på att alla inte skulle eller fick göra något. Tog mig en liten funderare på det igår då jag körde hem till mor o far. Inte tyckte jag mig se någon skillnad på deras innehåll av dagen som någon annan av deras dagar. Äta, läsa tidningen, hämta ved, köra en runda till skogen medan mamma kollade på film, äta igen, kaffe med kaka, gå en runda i trädgården...allt precis som vanligt. Men annat var det förr då man bodde hemma......det minns jag nog. Kolla på film, bara in ved en långfredag......undrar just när de började synda på detta vis :-)

 

 

Idag ska jag presentera Holmastugan som är mitt 16:de hus av 100. Holmastugan var ett fiskaretorp under Holmamåla gård vid Mjuasjön i Blekinges inland. Hustypen kallas framkammarstuga. Den kännetecknas av ett extrarum, framkammaren, på ena gavlen. Sådana stugor blev vanliga på 1800-talet i Blekinge.Stugan är låg och öppen upp till taket. På östra gaveln finns framkammaren och på västra en förstuga och ett litet kök med eldstad och stenlagt golv. Holmastugan flyttades till Wämöparken 1912.

Ingen vacker stuga jag presenterar idag men den luktar ljuvligt gott av tjära när solen ligger på.

 

 

 

 

En kompis och jag traskade ut i fullmånenatten på Trossö för att testa lite mörkerfotografering som vi pratat om att vi borde prova på. Vi körde runt till lite olika ställen som vi tyckte verkade bra att föreviga i mörkret. Väldigt roligt måste jag säga, men nästa gång så tror jag att det får bli lite varmare ute även att vi hade mycket kläder på oss så hjälpte inte det. Alla är vi barn i början, även att jag hann med att testa lite olika inställningar på egen hand så ska det nu bli kul att läsa på till nästa mörkerfotografering. Alltid kul att prova något nytt.

 

 

... sjöng Edith Piaf  i "Non Je Ne Regrette Rien". Kan det verkligen vara så enkelt.

Periodvis dyker frågan upp lite var stans, om ånger. På jobbet, i tidningar eller i ett vanligt samtal mellan två människor. Man ångrar en utbildning man inte sökte till, saker man sagt till någon, saker man inte sagt, listan kan göras hur lång som helst. För min del har tankarna kretsat runt mitt hus som jag sålde för ett år sedan. Konstigt nog så träffade jag på en bekant som jag inte sett på år och dar för några dagar sedan. Vi småpratade lite om allt möjligt då personen frågade vad jag bodde eftersom att personen redan visste att jag sålt huset. Jag hann inte ens svara på frågan förrän påstående om att jag ALDRIG skulle ha sålt mitt hus....du kommer att ångra det hela livet...osv. Jag kände hur jag nästan försvann ner i skorna, hur jag själsligt mottog slag i magen, ansiktet med hängande armar utan att skydda mig. Många dagars funderande var bekräftade.  Jag kommer att dö med ånger, mitt liv kommer aldrig mera bli eller vara berikat. Jag hann inte ens återfå balansen innan nästa påstående om en helt annan sak som personen kritiserade mig för kom farande. Som en torr svamp sög jag i mig, min litenhet gjorde att jag kände mig som en myra. I flera dagar gick jag jag runt och kände ÅNGER. Ånger över saker som jag redan en gång tagit beslut om, saker som någon annan bara kastar i ansiktet på en utan att en veta hur det låg till. Som tur vaknade jag upp till solsken och fågelkvitter. Jag började fundera över alla dessa beslut som man tagit som man är nöjd över. (Hur ofta pratas de om dessa.) Jag funderade över dessa beslut man gjort för någon annans bästa, eller beslut man tagit för sitt eget välmående där man själv inte kunde styra fast man egentligen inte ville göra så som det blev.

Det är alltid lätt att vara efterklok, men man ska aldrig glömma bort att fråga sig varför man en gång fattade ett beslut. Svaret brukar inte låta sig väntas på, för det vet man ju redan.

 

:-)

 

 

Vann 60 kr på triss igår.

Tror bestämt att jag köper vingar för pengarna.

 

Nu är jag hemma efter en trevlig tripp med flickorna. Mycket mys, skratt och gott att äta har vi hunnit med. Boris har inte bara fått besök utan även ett litet bidrag till sin och de anställdas löner. Med bilen full med allt från barnkläder till hårnålar styrde vi hemåt när pengarna sinat. Vädret har varit toppen och minus i de delar av landet som vi har varit. Kan inte fatta att vi här i lilla östra hörnan fått så mycket snö att vi lätt skulle kunnat delat med oss till andra kommuner. Troligtvis så får vi väl behålla vår snö tills den har smält bort av sig själv. Om solen är hygglig nog att skina, så ska ni nog få se på vår.

Men nu är det åter vardag med möte och andra förpliktelser.

 

Mammas Älskade Annelie!

Grattis på Födelsedagen!

 

Hoppas att du kommer få en trevlig överraskningsutflykt mig och din syster :-)

 

Tusen Kramar <3

 

Nu ska jag snart åka iväg för att förbereda lite inför morgondagen. Stora dottern fyller år i morgon och hon har önskat sig något roligt och uppiggande. Så då fixar hennes mamma det. Maken med de tre barnen får blir kvar hemma medan jag och lillasyster helt enkelt kidnappar henne. Så roligt att få förbereda överraskningar.

 

Gó fredag på er :-)

 

 

....kan säga mer än tusen ord!

 

 

 

 

I tisdag så ringde sonen för att berätta att allt är så bra och att han trivs som fisken i vattnet.

Nu är brädan inhandlad och träningen påbörjad. Eftersom han har lovat att lära lillasyster att surfa när hon kommer gäller det att ligga i nu. Vem vet....kanske ni kommer att få se ett foto med mig surfande också.

Redigeringsprogram finns ju om inte annat.

 

Härligt!

Idag är det vårdagjämningen enligt kalendern. Men om vi kollar ut så instämmer inte detta med verkligheten.

Snö, blåst och -2. Det har redan hunnit hända några olyckor på infartsleden i till Trossö. Blev blixterhalt i en handvändning. Men eftersom alla tro att de är odödliga nu för tiden så kör man ju därefter. Om vi nu undrar lite över vädret framöver så kan kan man ju kika vad som står i bondepraktikan. Kall vårdagjämning ingen värme före 8 april. Men eftersom det nu var frost den 8/3 (40 martyrerna) så betyder det 40 frostnätter innan midsommar. De där frostnätterna bör väl snart vara avbockade, eller!!?.

 

 

:-)

 

 

.

Ännu så länge har bara en ensam liten snöflinga letat sig fram i blåsten. För min del så räcker den. Troligtvis så kommer det flera även om det inte kommer att falla så många som det var sagt från början. Vinden har tilltagit så det gäller att hålla i hatten nu när lurvet ska få sista kvällsrundan innan sovdags.

 

Klockan är nu snart halv två och ännu så länge har det inte börjat snöa.

Blåsten 11 m/s gör att två minus känns som minus femton.

Kan vi möjligtvis ha sådan tur att vi klarar oss från snökaos!!?

 

 

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Kommande väder kräver storstövlar med ullsockar, kamelhårslångisar och stormhatt.

 

 

 

Ännu så länge skiner solen,

men det blåser...eller stormar!

 

:-)

 

Söndag, Sol och Svanar!

 

Idag så tänkte jag presentera hus nummer 15 i utmaningen hundra hus under 2013 som jag tagit mig ann.

 

I korsningen Hantverkaregatan och Konstapelgatan stod ett tom hus och förföll under många år.

Lokalkändisen Mikael Blomqvist köpte fastigheten för att riva den gamla och med politikernas goda vilja står det nu en ny pampig fastighet med glasfasad på den gamla tomten. Det är inte det lättaste att förändra i lilla Karlskrona, så helt smärtfritt har det inte varit. Snart är det inflyttningsklart och jag tror att det är företag som ska husera där.

 

Klockan sju idag på morgonen var det 11 minus, en och en halv timme senare var det bara 4 minus. Så om några timmar är det säkert hur skönt som helst.

 

Gozzi är så rolig när jag kommer hem till mina föräldrar, så fort jag släpper ut honom ur bilen så ska han bort till ängen. Han springer fram och tillbaka, letar upp en pinne för att leka och hoppar och stussar. Har det då kommit lite snö är lyckan total. Träffade ett par för några dagar sedan som undrade lite över rasen. När vi stod där och pratade så höll Gozzi på att larva sig i en buske. Dessa unghundar sa de till mig och skrattade. Jag nickade och sa att han blir bara nio år i sommar. Kul att han är lite småbusig, tycker jag!

 

Underbara fredagen är här :-)

 

Det var skiftade väder och snödjup på Öland idag.

Var bara tvungen att stanna bilen för att ta ett foto en mil innan min stuga..

 

 

 

När jag fikade hemma hos dottern för några dagar sedan så blev jag bjuden på kladdkaka.

Kakan var väldigt god och kladdig för vissa.

Det mesta hamnade runt munnen och på fingrarna.

 

Mitt hus nummer 14 av 100 får bli det yngsta länsresidenset i landet.

Vid kungsbron i Karlskrona ligger hundraåringen fint placerad intill vattnet.

Invigdes 1911 och ritades av hovintendenten Gustav Lindgren.

Huset har en mycket vacker och inbjudande arkitektur.

Sedan okt 2011 bor vår landshövding Berit Andnor Bylund på övervåningen i tre rum och kök.

1993 förklarades residenset som statligt byggnadsminne.

 

Nu är Sverige inklämt mellan ett högtryck och kall luft, så nu får vi allt vänta på våren. Känns ungefär som när man just skulle ta en godisbit i gottepåsen och någon rycker undan den när man är som mest godissugen. Inte för att jag trodde det skulle bli vår nu men va tusan jag trodde absolut inte att istiden skulle komma. Så har vi otur enligt de där som vet så kommer våren tillbaka i slutet på mars. Känns ju riktigt kul att höra med tanken på att jag fryser så jag skaka konstant. Hjälper inte hur mycket kläder jag har på mig när jag är ute, det blåser rakt igenom. Varma bad och soffhäng hjälper men där kan man ju inte häcka en månad. Sååååååå skönt att få beklaga sig lite. Känns lite varmare nu faktiskt, men den känslan försvann snabbt när jag kom på att jobbet väntar.

 

 

 

Svansparet som hållit till på samma ställe i många år ska jag hålla lite koll på och följa i vår. Förhoppningsvis så får de svansungar framöver som jag kan fotografera.

 

Svanen är ett av de tyngsta fåglar som kan flyga. De håller hårt på sina revir och jagar bort de som försöker inkräkta på det som de anser är deras. I maj till juni lägger de sina ägg 5-9 st som ska ruvas i 34-38 dygn. När svanarna är 120 dygn är de flygfärdiga.

 

 

Laddningen inför kvällens festival pågår för fullt. Här ska det fixas och donas med glitterbad, finfina tröjan och massor av bling bling. Ska bli kul att se hur det går för Louise och grabb/gubbsen. För min del så  hejar jag lite extra på Ralf och Yohio, eftersom vi ändå inte har någon "vinnarelåt" så kan vem som helst få vinna.

 

 

 

När jag kom hem lite lagom sent igår så mötte jag min granne nästan krypande på alla fyra. Trodde först att han hade kollat väldigt djupt i glaset. "Hej vad gör du?" frågar jag lite funderande! Han var så upptagen med vad han gjorde att min närvaro skrämde halva livet ur honom. Anledningen till den något låga kroppsställning från min granne var en borttappad cykelnyckel. Vilken tur att jag kom hem för det tog mig inte många minuter att leta upp den förlorade nyckeln. Grannen blev glad men jag blev ännu gladare över att få komma in från den blåsiga kalla kvällen.

 

 

Först rulla sig lite!

 

Fick en rolig utmaning av världens bästa Sara, att berätta 8 saker om mig själv,

så efter lite funderande "om vad" så fick jag ihop några rader.

Så vad vänta jag på :-)

 

 

- Det är exakt 1 år sedan jag flyttade från mitt kära hus som varit mitt hem i 25 år till min lägenhet här på Hästö. Jag har nog hundra gånger funderat på att hitta något annat och jag letar dagligen nytt hem till mig och Gozzi. Men nu så är det färdigletat. Som en blixt från en klar himmel så bestämde jag mig för att det inte blir något av med flytt på ett tag. Skulle det nu vara så att jag råkar snubbla över en ny lya eller att jag flyttar ändå så beror det mera på ett mycket bra erbjudande som jag inte vill missa.

 

- Som ni alla vet och har sett så är jag ägare till en halvtokig hund (sådan matte...) vid namn Gozzi (Vassfjärdens Garp). Gozzi är en Grosser Munsterländer en tysk stående fågelhund. För snart 9 år sedan så hämtades han hem från Tyresö i Stockholm underbara skärgård. Många träffar har det blivit med uppfödaren och de har även varit ett flertalet gånger hos mig på Öland. Just nu så vet jag att de har fullt upp i valpstugan med 7 nya små svart/vita underverk som håller Annica vaken både dag som natt.

 

- Fotografering har varit mitt intresse så länge jag kan minnas, vet att jag som liten hade en gammal kamera som jag hittat på vinden i en låda. Denna kamera var en del i min fotostudio, där nallar och annat fick sitta modell för mig när jag plåtade med min ej fungerande kamera. Så när mamma köpte en kamera så var den mera använd av mig än av henne själv. Lyckan var stor då jag kunde köpa min första egna kamera av pengar som jag tjänat ihop hos min faster där jag plockade hallon och jordgubbar. Fotografering är mitt största intressen idag och det är inte många dagar på året som är fotofria.

 

- Någon gång för länge sedan, så längesedan som på 70-talet då började jag jobba på ett sjukhem. Föreståndaren på detta sjukhem hade en hätta på huvudet och väl strukna kläder och klackskor som ekade mellan de smala väggarna då hon kom småspringande. Här stod jag ut i hela 8 månader. Den dagen då jag lämna denna arbetsplats som var mera en förvaring än värdigt boende lovade jag mig själv att aldrig mera jobba inom vården. Och hur bra gick det med det löftet då...man ska aldrig säga aldrig. Sedan 12 år är jag tillbaka och nattpatrullen är där jag huserar om nätterna.

 

- I år är det 34 år sedan jag fick mitt första barn och 25 år sedan jag fick mitt minsta. Mellan dessa år så fick jag två barn till som i år blir 32 och 27. För 11 år sedan födes mitt äldsta barnbarn och sedan dess har det kommit fem till. Härliga goa ungar som berika en mamma och farmor/mormors hjärta.

 

-  Jag har en stor önskan. Något som jag länge velat göra och det är att åka Sverige runt. Börja med att åka den västra sidan upp och den östra hem. Att få sticka av på småvägar, sova på vandrarhem längs med vägen, strosa i okända skogar, vandra i fjällen, plocka hjortron på myren, lägga en sten från Öland på Treriksröset, bada i en sjö längs upp i norr, fotografera en sam som klappar sin ren, stanna till på alla utkiksplatser längs med vägen för att njuta av höjderna och mycket mycket annat!

 

- En sak som inte många vet om mig förutom de som känner mig väldigt väl då förstås, det är att jag är en riktig filmsnyftare. Vissa låtar kan också få en tår att smyga sig sig fram. Det här är inget som kommit med åren, jag har alltid varit sådan, för övrigt är jag ingen gråtmild person.

 

- Jag vill inte att den kommande våren, den underbara sommaren som jag har framför mig på något vis vara över. Men jag vill bara säga att resan som jag har framför mig från mitten på Augusti och därifrån fem veckor framåt ska bli så underbart kul. Att få träffa Dennis och allt annat som ska upplevas gör ju att man inte kan låta bli att längta.

 

Nu har jag tänkt att skicka denna utmaningen vidare till AnnaKK, Inger Maryissa och Anne-Christine . Ni behöver inte känna något tvång, så har ni tid och lust är det bara att ta sig ann utmaningen.

 

Så då vet ni detta!

 

:-)

 

Idag har vi haft 13.5 underbara grader ute. Så när jag hade vilat lite efter nattens jobb och varit med kära mor på vårdcentralen så tog jag kameran runt halsen och Gozzi i kopplet för en långpromenad. I flera timmar var vi ute och strosade, njöt och fotograferade. Främmande människor stannade för att prata av sig och Gozzi är nu en välklappad hund. När vi väl kom hem var jag så full av energi att jag började möblera om. Så nu sitter jag här med sinade krafter en stor kopp te i ett upp och nervänt hem. Men det är ju en dag i morgon också. Trots att vi var tysta och smög på tå så såg vi inte ekorren idag heller. Men svanen lät sig villigt fotograferas.

 

 

 

Nu har mina nya sommarskor kommit. De är så sköna och lätta på foten. Tanken är att dessa ska användas i sommar för att sedan i augusti få åka med på äventyr. Risken är stor att de kommer att vara utslitna innan dess.

 

Solen skiner idag också!

Då blir både hund och jag glad.

 

 

Presentationen av mitt trettonde hus i Susannes fotoutmaning Hundra hus 2013 är mer en huskropp än ett hus. Jag vill så gärna ta med den eftersom det idag påbörjades en rivning av musiksnäckan som varit föremål för heta debatter om renovering eller riva under en längre tid. Musiksnäckan ligger i parkens södra del och byggdes 1944 då den ersatte en annan musikpaviljong som på sin tid inte var helt smärtfri att byta ut. Musiksnäckan ritades av byggnadskontoret i Karlskrona och bearbetades efter arkitekten Berntsons förslag. Snäckan ska nu bytas ut eftersom den drabbats av röta och om allt går som det ska så ska den nya kafé-paviljonen vara klar till parkens 150-års fest.

 

.....till Gozzi!

 

 

Denna 1600-talsgården med det bästa och vackraste läget hittar man där land övergår i hav. Gården går under namnet Callerholmska schweizervillan och är en av Karlskronas äldsta byggnad. 1857 förändrades gårdens yttre av Johan Callerholm som hade fallit för schweizerstilen som var den tidens mode. Huset försågs med öppna verandor, balkonger och mycket snickarglädje. Trappan och räcket tillkom samtidigt med altanen vid ombyggnaden 1857. I slutet på 1700-talet byggdes fastigheten till med två fönsteraxlar mot norr och en mäktig frontespis (takkupa) mot öster. Vindsvåningen förändrades till lägenhet vid en ombyggnaden 1937. Troligen tillkom även balkongen i öster där man har en fantastisk utsikt över Stumholmen och inloppet till Karlskrona. Den undre våningen har till viss del bevarats som salsplan med högt i tak. Husets äldsta bevare delar finns i källaren. Tomten omgärdas av ett mycket vackert smidesstaket, med lantliga spetsar som ska hålla ovälkomna besökare borta.

 

Tänk all denna mat som måste slängas på grund av att man hittat hästkött i lasangen, köttbullarna, korvarna och köttfärsrätterna..osv. Jag tycker inte vi borde klaga. Vi har ju i alla fall hittat kött i vår mat. För på Island så hade de inte hittat en gnutta med kött i sin köttpaj på jakten efter hästkött, enligt förpackningen skulle den innehålla 30 procent kött, så nu får den också slängas.