Tankar om bilder

En skottkärra full av valnötter rullades hem till mig på ön igår. Valnötter är ju inte en nöt i den bemärkelsen utan en stenfrukt, avsett är den fantastisk god och väldigt nyttig. Denna nöt har ett högt innehåll av mineraler som järn, kalium, magnesium och zink. Den är rik på nyttiga fetter och innehåller omega-3 i form av alfalinolensyra. Valnötsträdet är mycket vackert med sina stora grenar som spretar ut från stammen. Ett moget träd brukar lämna ifrån sig mellan 25 och 35 kilo nötter varje år. Trädet som mina nötter kommer ifrån planterades 1954 och det tog cirka 10 år innan det gav någon utdelning. Men nu så blir det valnötter över både till mig och många andra.

Lilla E tycker att det dröjer med målningen. Jag håller med, det går ju inte att leka i lilla stugan om inte farmor målat klart. 

När min dotter och jag åkte till Åreskutan för att vandra på Trollstigen med tjerna så blev vi lite fundersamma över vad Näcken tagit vägen. Kan ju varit så att han ville vi skulle titta lite mera noga för att sedan tappa fotfästen rakt ner i hans fann. Men den gick vi ju naturligtvis inte på. Kolla noga så ser du fiolen som han ställt lutat mot granen allt för att väcka vår nyfikenhet. 

Vatten är ju bara så mäktigt när det forsar och far som en vilde. Ristafallet var verkligen en fantastiskt upplevelse . Det var när vi var påväg till Åre som jag såg skylten ner till Ristafallet, redan där och då bestämde jag att på hemvägen från Åre så skulle vi svänga inom. Mina bilder gör verkligen inte fallet rättvist eftersom jag bara hade mobilen med mig. Ristafallet som ligger längs med Indalsälven öster om Åre sägs vara ett av Sverige vackraste fall. 

När jag kom hem från Åreskutan så käkade vi lite innan jag skulle vidare till Frösön för att träffa min bloggvän Ingrid. När jag parkerade bilen utanför Ingrids hus så kände jag genast igen den vackra vyn från Ingrids blogg. När jag vände mig om så stod Ingrid där, precis lika glad och med ett leende som jag så väl kände igen från hennes blogg. Dagen till ära var vi båda klädda i grönt något som vi skrattade åt senare. Jag kände mig så välkommen i Ingrids hjärtlig hem. Eddie och och jag gjorde oss hemmastadda direkt vi trivdes så bra så det var tur Ingrid skulle iväg annars hade vi nog varit kvar ännu. 

Vilket härligt väder vi har. Trots att alla säger att det är så varmt i vattnet så väntar jag tills på söndag med att bada. Tanken är ju att jag ska påbörja mitt badande då, inte bara en gång utan att jag ska fortsätta långt in på hösten kanske till och med att börja vinterbada. Jag har inte ens doppat stortån ännu så det ska bli spännande att se hur det blir med det badet. I år ska jag ge det en chans i alla fall. Eftersom jag ständigt fryser så tror inte så många på mitt infall. Svaret lär jag nog rätt så snabbt kunna avge om jag känner mig själv. 

När dottern och jag var inne i Kalmar senast så gick vi en promenad medan barnbarnet hade friidrott. Dottern ville visa mig att hägrarna hade en egen ö intill idrottsanläggningen. 

Innan Eddie och jag körde hem från ön så tog vi oss en sväng till Hörninge Mosse. Ett naturområde som vi ofta återvänder till för att titta på orkidéer och lyssna på fågelsång. Mossen är en av Ölands största våtmarker och här finns en blandning av olika slags naturtyper allt från öppet vatten till torra betesmarker. Eddie är inte lika intresserad av blommor som jag är, däremot är han väldigt förtjust i fågeltornet. 

När jag gick till jobbet igårkväll så hörde jag både göken och näktergalen för första gången i år. Bokens ljusa blad hade slagit ut medan jag sov. Helt otroligt att de kan gå så fort. När värmen kom så bara small det till. Två underbara dagar med skön och välbehövlig värme. 

Minst en gång varje år måste jag ta mig till Arontors naturreservat för att se den vackra Våradonisen som även kallas Arontorpsrosen ett namn den fått efter byn Arontorp. Våradonisen upptäcktes i Sverige första gången av Carl von Linne’ på hans Ölandsresan 1741. 

En kväll i förra veckan så gick min äldsta dotter och jag en underbart skön promenad medan barnbarnet tränade fotboll. Leden slingrar sig utmed Ljungbyån i Kalmar län och dottern berättade att Krankelösaholmen som låg intill leden skulle vara väldigt vacker. 

Så här glad är min kära dotter över att vi tar kliver in i maj maj månad. Lika glad är jag så därför bjuder jag er på detta glädjeskutt. 

I söndags var det dags för den årliga fotofikan i vitsippeskogen med yngsta dottern. Passade perfekt med en utflykt innan Eddie och jag skulle dra till ön, gäller att passa på nu när det är så otroligt vackert med alla vitsippor över allt.  

Idag fick Halltorpshage som är ett av Öland alla naturreservat åter besök av oss, denna gången tog vi den rundan som är 3,5 km. Blåsipporna och vitsipporna samsades i den fantastiska miljön av gamla träd och stubbar. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarnas tjatter ekade i trädkronorna. Eddie var ivrig och studsade som en boll framför, bakom och över allt. Lika bra att hålla honom kopplad där jag inte kan hålla full fokus på honom, jag vill ju njuta av att kunna se den vackra miljön. 

Innan Eddie och jag körde hem från ön för att jobba besökte vi ett av Ölands vackraste sjömarker. Tyvärr ger inte fotona de rättvisa bilden av det som ögat fick fröjdas av. 

När Eddie och jag tog en sväng igår blev jag väldigt förvånad över vad jag fann under en elstolpe. En hög med kottar och inte en gran som närliggande träd. Kottarna som ni ser är ju uppfläkta så jag misstänker att en fågel smaskat av fröerna. Det kan inte vara en mus eller Ekorre för då hade kottarna sett annorlunda ut. Men det som förbryllar mig är om det nu är en fågel att den inte valt en mer närliggande plats från där kottarna finns. Jag får sätta mig och spana en dag när jag får tid. Kanske ni har någon idé om vem kottegottaren kan vara.