Tankar om bilder

Lilla E tycker att det dröjer med målningen. Jag håller med, det går ju inte att leka i lilla stugan om inte farmor målat klart. 

Detta inlägg började jag skriva i juli och nu är det redan augusti. Regnet öser ner på utsidan av mitt fönster, åskan mullrar medan blixtrarna lyser upp i mörkret. Jaha.... jag ska inte bli långrandig med att oja mig över att tiden går fort, rusar iväg eller försvinner som en skenande häst. Augusti är ju för övrigt en  väldigt trevlig månad då fruktträden bjuder på äppel och päron, tomterna brukar hänga röda och fina i klasar och vitlöken i trädgårdslandet är klara för provsmakning.  Svamparna i skogen och blåbären som vill bli plockade, finns ingenting att klaga på egentligen. Jag sitter här så nöjd och glad med långfingret korsat över pekfingret och med den andra handen som krafsar i asken efter den tredje chokladbollen  som tröst. 

När jag var på ön senast så stannade jag till hos holkbyggaren för att köpa några fler boplatser till min fåglarna. Det är bra med många fågelholkar för då kan de små liven även söka skydd under höst och vinter ifall det behövs. Bostadskön är lång så det behövs många holkar för att täcka bostadsbristen.

Visst är det underbart när man kan börja klippa från sina egna örter. Varje gång jag passerat örtgrytan idag har jag nypt bort lite timjan eller gräslök. Blev sugen på matjessill, det får bli nästa gång jag kommer hit. 

Då var det dags för mina stora barnbarn att följa med farmor/mormor till stugan. Alltid lika trevlig att umgås med dessa ungdomar. Vi har hunnit med både nöje och nytta. Det går verkligen undan vill jag lova när jag har tillgång till så bra arbetskraft. 

Nackdelen med att köpa jord när man ska anlägga ny gräsmatta är att man kan få oinbjudna växter på köpet. Det vet man ju inte där och då utan det kan komma som en liten överraskning när gräset och det där andra börjar att växa till sig. 

Eddie och jag brukar passera denna fantastiska bron på en av våra rundor på ön. Vilket hantverkar, de kunde verkligen få till det förr. Finns många sådana här fina stenbroar över dikena på olika ställen. 

Som tur var kom solen tillbaka och haglet smälte bort från de flesta ställena på tomten. Nu är projektet med min spaljé påbörjad. Tanken är att jag ska låta björnbärsrevorna slingra sig upp här sedan när allt är klart. Köpte en björnbärsbuske (buske kanske det inte heter) förra året innan pappa gick bort för jag hade fått pengar av honom. Jag planterade den i en av odlingslådorna så länge, mest för att pappa skulle få se den inhandla och på plats. Var jag skulle ha den hade jag ingen aning om då, det bara kom till mig när jag strosade runt i trädgården efter en lämplig plats som tanken bara dök upp. 

För några år sedan så blåste ett av mina träd ner i en av vinterstormarna på ön. Det var grannen som skickade ett meddelande om att trädet låg mitt över den lilla vägen som skiljer våra fastigheter åt. Sonen och jag kämpade i flera timmar med att göra vägen framkomlig igen. Den lilla stenmuren som stod intill trädet revs delvis ner och sonen och jag gjorde det enkelt för oss genom att tänka det tar vi sedan.

När min älskade farmor gick bort i början på åttiotalet så fick jag förmånen att ta hand om deras matsalsbord. Bordet är väldigt stabilt och det är ju tur för det har överlevt några flyttar. De tre iläggsskivorna som tillhör bordet gör att det får plats många när det behövs. 

När Eddie och jag gick längs med havet på Ölands östra sida så såg jag något väldigt märkligt. I en vattenfåra som kommer från ängarna närmast havet så låg där en ryssja. De hade spärrat av med nät längs med hela öppningen så att det skulle vara helt omöjligt för vattensimmande att komma förbi utan att hamna i ryssjan. 

Efter två intensiva jobbveckor är jag nu tillbaka på ön och min takmålning. Sista strykningen klar och jag har hängt upp lamporna igen och brandvarnaren naturligtvis. Det för alltid med sig mycket annat jobb när man börja fixa lite i ena hörnan.  Samtidigt är det lättare att göra det nu när köket är tömt på saker. Jag donar på så får vi se hur mycket jag hinner innan trädgården lockar. Det viktigaste är ju trotts allt klart. 

Nu var det äntligen dags för taket i köket att få sig en svepning med pensel. Som ni redan vet så har jag ju hållt på någon vecka nu med det här projektet. Det tar ju alltid mer tid än det var tänkt från början. Just nu känner jag att det får ta så mycket tid det vill bara det blir bra och det blir det. Det är tjugofem år sedan den här panelen kom på plats. Mörk furupanel i ett litet kök, ni kan bara tänka er hur murrigt det upplevdes här inne även när det var ljust ute. Förr tyckte jag att det var grymt snyggt när träets egen färg och karaktär trädde fram. Men det var många år sedan jag tyckte så. 

Jag har säkert skrivit om det förut här på bloggen, så med risk för att bli tjatig så vill jag jag bara säga att jag älskar ved. Anledningen är att den värmer mig många gånger innan den blir till aska. Det är min snälle lillebror som i år har kapat, klyvt och lagt den i säckar så att jag enkelt skulle kunna transportera de till stugan med släp. Bra väder idag trotts att det var stormigt på ön men jag bor ju lite skyddat där bakom häck och stora byggnader så jag märkte inte av det så värst mycket. När veden var inkörd och staplad i ladan, så passade jag på att köra ett lass med kvistar, fallfrukt och lite annat som skulle till återvinningscentralen nu när jag ändå hade släpet med mig. Det är alltid lika skönt när man gjort det där som finns med på listan som behöver att göras innan de vite flyger. 

Nu har jag kört 400 stycken smågatsten till lilla stugan. Dessa tänkte jag ha runt huset, men det får vänta till våren. På en av gavelsidorna och en långsida växter gräser in till husgrunden. Hur försiktigt jag än var så skvätte gräset upp på väggen när jag gräsröjde. Kommer bli bra att ha en smågatstenskant som skiljer singel och gräs åt. Grunden behövder också fixas till på sina ställe så det ska göras innan stenarna ska på plats. Grävningen är redan fixad men grunden får vänta till våren. Ska det bli en mild vinter så kanske det görs innan, vi får se. November är ju snart slut och i december brukar det vara fullt upp med annat. Som det ser ut nu så kanske det blir att isolera hela samhället. Just nu skulle jag också vilja jobba hemifrån, men det funkar ju inte riktig så i vården. 

Nu har jag grejat runt i mina odlingslådor, ny jord och inte ett endaste litet ogräs finns att skåda för stunden. Nästa år ska jag inte plantera några potatisar, det ska istället odlas brytbönor, dill, persilja och lite annat bra att ha. Vitlöken är satt i två av odlingslådorna, bytte sort i år, vill gärna prova några nya sorter. Det finns ju hur många olika sorter som helst att välja på. Nu måste jag bara hitta en plats för min björnbärsbuske, kommer nog inte att bli så bra att den står kvar i odlingslådan eftersom revorna börjar slingra sig ut över kanterna. Får fundera lite till på den. 

Det står en massa "att göra" på min lista som tex att måla fönsterfoder, skrapa en av de sex väggarna på lusthuset, plocka upp potatis ur två av pallkragarna samt att påbörja röjning i ladan. Men först blir det långpromenad med pälsklingen och blir det någon tid över efter det så kanske jag tar tag i något av det på listan. Jag måste ju hinna fika också och efter det är det troligen dags för promenad igen.

Idag har det varit perfekt väder för mig. Eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om vackert väder så låg shortsen och linnet nerpackat i min väska som tur var. Eddie och jag började med en liten morgonpromenad, men då var långbyxor och långärmat på eftersom det endast var sexton grader ute. Efter en god frukost satte jag igång med den igenväxta pionrabatten, det var verkligen på tiden. Det blev en hel löv-Lisa full av bortklippta syrenskott och annat som inte tillhörde rabatten.  

Grannarna tror nog att jag ska ha värsta trädgårdsodlingen till nästa år, grönt ska det förhoppningsvis bli men inga grödor. Jag är väldigt trött på den tråkiga och nerbrända gräsmattan nu. Tanken var att jag skulle greja med detta redan förra året men det var så mycket med pappas sjukhusbesök och annat så det hann bli för sent in på hösten. Men nu är jag äntligen på G. Jag vet inte hur många varv som jag gått runt med jordfräsen idag för att ge kommande gräsmatta bra förutsättning att växa. Den ska nog bli grön och fint så småningom. Ett lass med jord har också beställts och det kommer i veckan. Lillebror och min brorsdotter kommer till helgen och hjälper mig att fixa till det sista innan vi ska så.