Tankar om bilder

Ett av mina barnbarn har börjat rida. Det är så kul när dottern skickar bilder från ridlektionerna. Det är en liten familjär ridskola där barnen kan röra sig fritt och alla är välkomna. Efter ridlektionen idag så hade några i samma grupp som N sett att det satt en tjej som smörjde träns och andra läderdelar, flickorna slog sig ner och blev snabbt visade hur de skulle göra för att kunna hjälpa till. Båda mina döttrar har själva ridit och vi har haft egna hästar. Vi hade ett litet stall där vi fick plats med några hästar och sommarbetet hade vi bara några hundra meter från vårt hus. Höet slog vi själva på ängar som vi arrenderade, alla var angagerade även de som inte hade häst, typ som min lillebror och mina söner. Sönerna jublade väl inte precis men åka hölass gillades. Jag älskade att gå ut i stallet på kvällarna, ljudet av deras tuggande samtidigt som jag ryktade. Ibland så pallade jag upp höbalar till en skön fåtölj, där satt jag sedan och läste i lugn och ro. Minnen som jag absolut inte vill vara utan. Vem vet, någon av döttrarna kanske skaffar häst framöver och då är det där ifrån jag bloggar i fortsättningen.