Tankar om bilder

Man vet inte hur bra det är med en tumme och hur stor betydelse den har på handen förrän man inte kan använda den som man brukar. Det är en vecka sedan min tumme blev påhoppad av gräsklipparen, den var avstängd så inget blodvite uppstod. Men det gjorde så horngubbens ont att jag vet inte när jag utsattes för sådan smärta senast. Jag förstörde den avkopplande eftermiddagen för mina nära med min värkande tumme. Jag såg bara munnar som rörde sig då någon försökte prata till mig och om jag själv försökte säga något så kom det bara stötvis med ord. Vad jag sa eller vad andra sa till mig har jag ingen aning om. Jag röntgade den dagen efter och inget var brutet så det är bara till att vänta på att den ska bli sitt vanliga jag igen. Tur det var vänster även om jag använder vänster hand mer än vad jag trott, har jag fått vetskap under denna veckan när jag försökt att greppa om något. Har ju lite runt mig just nu så att det var ju inte den bästa veckan att vara tumlös. Det kunde ju som sagt varit värre, mycket värre.