Tankar om bilder

Jag smög in på kliniken idag för att jag tänkte höra om han låg och pep, men där var så tyst och stilla. Alla har varit så snälla mot honom och de tyckte att han varit så duktig. När jag gick mot honom där han låg i sin bur låg han kvar stilla inte ett knäpp sa han, jag satte mig på huk och då som först förstod han att jag var inte en synvilla. Han började pipa lite, de berättade att han nyss får smärtlindring, på ostadiga ben kom han ut ur sin bur. Efter att vi fått lite info om rehab så åkte vi hem. Han var rätt så lullig, men så fort vi kom hem så intog han korgen och där somnade han omgående. Små kisserundor endast för att uträtt sina behov är vad som gäller i 14 dagar. Jag är så glad över att jag har en så lydig hund och att han är van vid att vara stilla då han är inne, så behöver vi inte lägga någon extra energi på det. För det är just det han ska vara, väldigt stilla. Smärtlindring i form av tuggtabletter som uppskattas och så en kur penicillin i en vecka, sedan hoppas vi att han ska återfå sina krafter efter hand.
Härliga skogspromenader och annat bus väntar där bakom krönet.


Grosser Munsterländern "Gozzi"


Nu ska vi ta en liten runda runt trädet, sedan ska jag gå och lägga mig och har jag tur så
kan jag kanske ta igen lite av den sömn som gått förlorad dessa dagar.