Tankar om bilder

Om...jag säger om, jag tar rätt lott idag så ska jag bjuda med mina barn och deras darlingar på en resa till Västindien. Bästa tiden är december-mars eftersom det är lagom varm och orkansäsongen är över. Där skulle vi sedan resa runt på flaket till en pickup, vi skulle kolla på grottor, lyssna på den fjäderlätta kollobrins sång, äta nyfångad grillad fisk och dricka kall President-öl, sedan skulle vi ta en tur på en surfingbräda innan vi stupar i säng för att ladda inför nästa dag.

Men innan jag skrapar min lott så ska jag kolla på boll, för kvällens match vill jag inte missa och så ska jag ju till öland i morgon och sova till på söndag. Hmmm sedan jobbar jag ju sön, mån och tisdag natt och då kan jag ju inte skrapa, sedan möte onsdag och torsdag.......ja så är det ju snart jobb igen. Oh så ska Annelie föda barn och det är ju lika bra hon får göra hemma för man vet ju inte hur de föder i Västindien. Ja, ja, ja...vad är då en bal på slottet, alldelse, alldeles ........

Får nog vänta med att skrapa till efter jul, för man vill ju inte missa den svenska julen, glittergranen och julgransförsäljningen på fisktorget.



Det var nog ingen bra ide det där med Västindien, för de har stora hål i vägen så man kan inte kör bil på natten och så kan man möta stora lastbilar i full fart utan lyse. Så finns det policias acostados "sovand polismän" som dyker upp när man minst anar det. Så betraktas man som en vandrande plånbok och man ska hålla koll på alla sina vädesaker.

Lika bra att man stannar hemma.