Tankar om bilder

Som jag skrev i mitt förra inlägg så försökte vi ju komma i säng tidigt i lördagskväll och det gick ju rätt så bra. Även om jag var trött så tänkte jag pilla lite med min dator innan jag somnar. Men hade man någon mottagning då!!!! Så jag släckte ner för att fundera lite istället, när jag hörde något från köket. Jag tassade upp och så tände jag lampan, helt tyst. Så tillbaka i säng då ljudet återkom efter en stund, men då tände jag inte utan smög mig på tills jag var nära, sträckte mig efter lysknappen och där står jag sedan öga mot öga med Mr. Jingles. För er som sett filmen den gröna milen, vet vad jag menar och har ni inte sett filmen så MÅSTE ni se den, inte för att ta reda på vad jag såg utan för att filmen är såååååååååååååå bra. Tillbaka till Mr. J som var i färd med att sätta i sig en jordnötsbåge. Jag släckte igen men stängde dörren till sovrummet, jag kom att tänka på Dennis som vaknade med en Mr. Jingles på näsan en gång när katten släpat in sin leksak. Hur trött på en skala blev man vid denna tanken och så dyker det upp flera minnen om just små Mr. J.  Jag minns då jag var liten, ca 4 år när min mamma helt oväntat flög upp på en pall och skrek som om det gällde livet, pekande in under kakelugnen. När pappa kom hem så stod mamma kvar på pallen, min storebror stod och höll min hand, båda storögda över vad vi såg. Pappa fick sedan sitta vakt vid kakelugnen med bössan i högsta hugg. Jag vill inte vet vad som hände eller hur det såg ut om nu pappa använde bössan inne. Nu kan man ju skratt åt det. Men då var det inte så kul.

Kaveldun får mig att tänka på hur det kan se ut när en liten Mr, Jingles varit framme