Tankar om bilder

Natten mellan den 4-5/7 2007 regnade det ockå. Det var natten då min vän EB bestämde sig för att lämna sitt hem för att inte återvända mera. Kl halv fyra denna regniga natt tog EB sitt liv, ett liv som enligt henne inte var värt något, ett liv som inte hade någon betydelse. Svårt för oss att förstå. Svårt att förstå hur hon kunde lämna sina barn. Många frågor har snurrat i mitt huvud, många timmar, dagar, veckor .... till år, har tankarna funnits där. Jag kunde inget göra, detta var EB,s vilja. Dagen innan livet tog slut gick vi en långpromenad med våra hundar. Inget ovanligt för oss, vi var mycket ute och gick, vi tältade, åkte på utställningar, tävlingar och massor av annat kul. Vi pratade i timmar, om allt, jobbiga saker, trevliga saker, framtiden.... Men just denna dagen var tankarna grå, har hänt förut och då har det löst sig. Vi pratade om livet, om att vara betydelsefull för någon, att någon tycket om en, att någon väntade på en. Jag kramade henne, höll hennes hand, vi skrattade, EB grät och jag tröstade, EB sa" livet går vidare vad som än händer". Detta hade oxå hänt innan. Spelade ingen roll hur mycket man än visade sin glädje över att få vara hennes vän. När vi skildes åt denna dagen kramades vi länge, EB tackade för att vi hade gått en så lång runda och pratat. " DU är min bästa vän" och "Glöm nu inte att anmäla dig till kursen vi pratade om", sa EB. Jag lovade att fixa det när jag kom hem. Vi skulle höras om några dagar för att planera vilka etapper som vi skulle ta på Blekingleden. Hon hade redan packat för vår tripp vi skulle nu bara boka dag. Enligt EB,s man hade hon börjat skriva på sitt avskedsbrev någon timme senare. Jag kan fortfarande inte förstå, vill inte förstå. Saknar henne. Hade hon sett mig nu hade hon sagt, "som du ser ut, men det går om tills du gifter dig" ang mina förkylningsblåsor som håller min läpp stor och blodröd.