Tankar om bilder

Oj va mycket jag har hunnit med denna veckan. Jimmie och barnen har varit här hela veckan. Kevin har varit hemma från förskolan och Linnea har varit i skolan till halv ett. Det är gott att ha en hjälpbräda som villigt ställer upp om man behöver hjälp med något. Det har varit så mysigt att sitta och äta frukost tillsammans och inte tala om att äta middig med någon mer än sig själv varje dag en hel vecka. Vi har rensat i lådor, eldat och slängt och några kassar till återvinningen. Jag har också rensat ut från badrummet, fattar inte varför man ska spara massa lukta gott som luktar illa. Hmmm det lät konstigt, men så är det. Det är mycket kvar att greja med innan Jimmie kan flytta in alla sina saker men det ska nog fixa sig. Vissa dagar är det tungt att tänka på att mitt hem inte är mitt hem på ett tag men det är ju inte för evigt om jag skulle ångra mig. Men jag får vara låg och krypa in i nallens famn för att bli tröstad. Jag har ju ett rum kvar här som jag kan änvända när jag inte är på Öland, Jimmie och jag kommer ju bra överens så det bli inga problem. Men jag förstår ju om Jimmie vill känna hemmet som sitt utan inblandning av mig. Men vi löser säkert de med.


När man städar hittar man roliga saker att experimentera med.


Egen koja att gömma sig i är ju bra när farmor blir jobbig.


Med Nikon kan man stanna tiden och fånga ögonblicket. Kolla Linnes grimas, man kan ju inte annan än skratta.

Jag är tacksam över;

Min Nikon som ger mig många trevliga stunder av avkoppling.
Den mycket underbara veckan jag har bakom mig, samt torsdagskvällen med härligt bad, god mat, otroligt bra film, samt trevligt sällskap.
Att Dennis hörde av sig och lugnade en orolig mamma.