Tankar om bilder

När jag började i nattpatrullen för ca sju år sedan, lärde jag känna en underbar tjej vid namn B. Hon jobbade i hemtjänsten. På den tiden hade vi samma lokaler, de på dagen vi på natten. Varje morgon hon jobbade kom hon på sin cykel, glad i hågen med sitt lilla smörgåspaket i cykelkorgen. Hon hoppade galant av sin cykel med ett leende på läpparna, " god morgon flickor" var alltid hennes stående replik. "Idag är det inget bra ballaväder, får ta whiskyn inne när jag kommer hem" skrattade hon och sa. (Ballaväder= balkongväder) När vi var i Tyskland hade vi hur kul som helst. Vi var ett gäng med glada tjejer som gav oss iväg med buss tidigt en morgon, eller om det var sent en natt. Whiskyn var slut och skulle det nu bli bra ballaväder måste man ju ha medel hemma. Denna underbara B blev sjuk för ca fyra år sedan, hon fick cancer, så tapper hon har varit. Alltid lika glad trotts sitt livsöde. De sista veckorna i sitt liv har hon varit på sjukhuset, lemlästad från sina kroppsliga delar, pga av att cancern spridit sig och all värk som hon behövde utstå.
Idag kl 11 begravdes B, Asta och jag var där för att vinka av henne på sin sista färd. Jag såg hennes glada ansikte när hon cyklade iväg, med cykelkorgen full av smörgåspaket och en flaska Whisky av finaste sort. "Inget bra ballaväder idag flickor,jag sitter nog inne" ropar hon glatt och hennes glada skratt klingar bort medans jag ser hennes ryggtavla försvinna bort i intet.
Älskade B, tack för att jag haft förmånen att lära känna dig!
Må lyckans ängel följa dig på din fortsatta färd.