Tankar om bilder

I en av rabatterna växer en hubbe med backsippor, varje vår dyker de blå blommorna upp och påminner om mannen som jag fick de av. Det är fem år sedan, nästan på dagen som jag planterade blommorna. Jag ser framför mig när spaden åkte i marken och den lilla hubben fick skiljas från sina vänner för att åka med mig i Bettan hem för att söka sig nya rötter under rönnen. Mannen var svårt sjuk i KOL (lungsjukdom), han orkade knappast inte bära spaden och det var med stor ansträngning som han lät spaden träffa jorden för att dela med sig av våren till mig. Hans fru tittade oroligt på medans hans lyckliga ansikte lyste och backsipporna sträcktes fram. "Med glädje delar jag med mig till dig", sa han och nästan svimmade av trötthet.
Efteråt när vi satt och gjorde upp betalningen för Bettan, som var orsaken till att våra vägar möttes, sa mannen med trötthet i rösten, "detta är min sista vår".


Backsippa