Tankar om bilder

Programmet Sveriges värsta bilförare får mig att tänka på min barndoms söndagar. Min första upplevelse med en dålig bilförare var färden till söndagsskolan. Vilken skräckupplevelse, varje söndag kl halv 10 blev jag hämtad. Den lilla damen sittande på två tjocka telefonkatalog och en sliten ryakudde, ändå nådde hon inte upp för att se ut genom rutan, hon kikade mellan ratten och instrumentbrädan. Baksätet var redan fullt av barn, sittande på varandra och utan bälten. Platsen framme var alltid ledig eftersom jag steg på sist. Varje gång jag hoppade in i bilen så säger damen "nu är alla Guds lamm samlade, må herren vaka över er". Jag knäppte mina händer i hopp om att det den lilla damen just sagt skulle stämma. Må herren vaka över oss, sa jag tyst till mig själv. Pengen som jag fått av mamma höll jag krampaktigt i min slutna hand, jag hade nog märken flera dagar efter att pengen hamnat hos den nickande negerpojken sittande på en låda längst fram i lokalen. Söndagsskolan var roligt att åka till om det inte hade varit för oron inför bilfärden dit och hem. Vi sjöng mycket och fikan var underbar med smörbakade kakor och hemkokt saft. Jag sa aldrig något om hur rädd jag var att åka för hade mamma vetat hade jag aldrig fått åka med dit igen, ingen av mina föräldrar hade körkort på den tiden så skräckfärden var enda sättet.
Om det var för att herren vakade över oss eller om det var för att vi hade tur att inget hände vet jag inte men
överlevde gjorde vi varje söndag i många år.


Stormen har sitt eget sätt att avverka