Tankar om bilder

När man har varit borta någon dag och kommer hem så är det ju helt underbart att känna sig välkomnad av en svansviftande hund. Man kan nästan tro att det där dygnet har varit som en evighet för honom. Hade det varit möjligt  att krypa ur sitt skinn så hade nog detta skett. Eftersom han blir så till sig så kan man inte säga något eller låtsas om att man ser honom. Utan hälsningen får komma efter en stund då han sansat sig en smula och han sitter ner. Har man en stor hund som väger runt 35 kilo och är 67 cm hög så kan han ju riva halva huset om han får hållas. När jag kommer hem från jobbet på morgonen så brukar jag släppa ut honom i trädgården en stund, där brukar han springa av sig sin energi. De sägs att hundar inte har någon tidsuppfattning att en timme eller flera inte spelar någon roll för hur glad hunden blir. Men jag märker skillnad på min hund om jag varit borta en timme eller en längre tid.



Många långpromender har det blivit idag för lurvetass. Sonen som varit hundvakt har gått flera långa hundrundor och så fick han en halvmil med mig då jag kom hem.
Så nu har han legat nöjd i sin korg sen vi kom hem.