Tankar om bilder

För ett antal år sedan så jobbade jag på en skola för barn mellan 6 och 10 år. Jag var elevassistent till en kille som gick i trean. Vi hade mycket roligt och de lärare som jobbade på skolan var påhittiga och försökte alltid finna lösningar på barns olikheter att lära. Eftersom jag alltid varit glad för bilder och att fotografera så var det så roligt när vi satt i en ring och massor av bilder lades ut på golvet med bildsidan nedåt. Man fick sedan i tur och ordning välja och berätta om bilden man fick upp, inget var rätt eller fel. Vad vi vuxna lärde oss mycket under dessa stunder då man fick komma in i barnen värld, se med deras ögon på något som man själv inte tänkt på. Tänker just på en lite pojke som var rätt så tystlåten, han brukade nästan inte säga mera än ett ord högs två till bilderna han fick upp. Just denna gången hade han fått upp en bild på en cyklist, nästan som den nedan då det var hans tur att beskriva. Han hade massor att berätta om mannen som varit ute och cyklat och sett både det ena och det andra men nu var han trött och på väg hem.


På väg!
Hem eller bort?

Ja, dessa härliga barn!