Tankar om bilder

På mitt jobb händer det oftast tänkvärda saker, som man sedan innan man man somnar på morgonen funderar lite extra på. Det var inatt då vi var hemma hos en brukars som inte tillhör våra fasta besökare som det hela utspelade sig. Han låg där i sin säng med en hemma stickad kofta på sig. Jag tyckte koftan var fin och påpekade också detta då han visar oss massor av små hål på hela armen. Malen hade börjat mumsa på hans kofta som säkert någon hade tillverkat från grunden, får till kofta. Jag tyckte det var jättesynd eftersom den var gjord med fina flätningar och andra mönster. Han berättar att han inte velat slita på sin kofta eftersom den var så fin, men nu när malen börjat tugga på den så hade han börjat använda den. Vad kan man dra för slutsats av detta?
Jag började då tänka på min farmor som hade ett linneskåp fyllt med de finaste lakanen, med knypplade bårder och broderier. Tror någon att min farmor använde dessa fina lakan. Nej man slet på det gamla som lagades och syddes ihop med andra redan utslita lakan. Nu menar jag inte att det på något vis är fel att vara sparsam, men om malen äter upp kläderna eller om lakanen ligger och blir fördärvade i sina skåp, är man sparsam då. Inte enligt mig, i alla fall. En natt för länge sedan när vi kom hem till en brukare så hade det hänt en liten olycka i sängen. Efter en snabb blick i garderoben så hittade jag fina lakan som säkert hade legat där sedan de gifte sig, modig som jag är så bäddades det rent med dessa. Det var så vackra att vi stod kvar en stund vid sängen för att njuta av dess mönster. Brukaren somnade gott och vi har även sett att lakanen bäddats om när de varit dax för byte.



:-) Undrar om det finns någon mamma som känner igen det här barnet? :-)

Nu ska jag ut i solen för att förberade lurvetass för ännu en natt som vakthund medan matte är på jobbet.