Idag är det ett år sedan min pappa som just hade hunnit fyllt 86 år somnade in till den eviga vilan. Dagen för ett år sedan som innehöll alla känslor man kan tänka sig. Sorg, saknad, lättnad, trötthet, värme, kyla och bland annat dåligt
samvete över att känna som jag gjorde. Ett år, hur kan det vara möjligt. När jag vid närmare eftertanke funderar på vad som hunnits med sedan förra året så har kanske inte året gått så fort. Detta året har känts som om jag suttit i
en av de värsta karusellerna som finns på Liseberg samtidigt som att jag verkligen hatar att åka karuseller. Precis den känslan som man har när åket är över, känner jag nu.
Är så tacksam och glad över den trevliga och givande veckan som jag fick i härliga Jämtland som avslut på detta året. Mycket tankar och funderingar har hunnits med både under vandring och bilkörning.
Så lilla pappa din stund på jorden är över men du har lämnat många avtryck och du finns kvar hos mig på många andra sätt.
❤️