Tankar om bilder

Träffade en gammal jobbarkompis när Gozzi och jag var ute på en liten skogspromenad. Hon hade inte jobbat på nästan ett år för hon hade mått så dåligt. Nu hade hon fått promenader utskrivet på recept eftersom försäkringskassan jagade henne. Läkaren hade sagt att varje dag skulle hon ta sig till en plats där hon skulle sitta ner och bara vara eller strosa runt med lånsamma steg. Inte tänka eller bry sig om något. Att titta ut över havet var väldigt rogivande tyckte hon, skogen gav för mycket intryck med alla färger och det tyckte hon var så jobbigt. När jag mötte henne hade hon utmanat sig själv med att ströva runt i Wämöskogen. För er som inte varit i Wämöskogen kan jag bara säga att det är fantastiskt vackert så här års, men för henna var allt ännu så länge svartvitt. Kroppens sätt att hantera alla intryck sa hon. När vi skildes åt gav hon mig en kram och sa "idag är svartvitt också vackert".