Tankar om bilder

Redan som barn fick man lära sig att ärlighet varar längst. Men jag tröstar mig med idag, om lögnen har ett gott syfte så måste man ju vara förlåten. Nästan en hel månad har jag planerat bakom min jobbarkompis rygg en födelsedagsfest som överraskning nu när hon inte är 55+ längre. Jag har fått ljuga och hitta på för att hon inte skulle avslöja min hemlighet. Asta trodde att vi skulle ut och äta med Emmie och en kompis till henne. Men jag hade dragit ihop hela arbetslaget och de satt då redan på restaurangen när vi kom dit. Jag har nog aldrig sett några ögon som varit så nära att lämna ögonhålorna tidigare, vilken tur de inte ramlade ut. Hon tittade på arbetskamraterna som om de vore spöken och så kollade hon på mig fram och tillbaka tills hon till slut fick mål i mun. Men vilken härlig kväll det blev. Jag pratde med min arbetskamrat för en stund sedan, ville ju bara kolla så att hon mådda bra :-). Hon var så glad och tyckte det hade varit så trevligt och kvällen var så lyckade.
Som tur är så var jag förlåten.Hon ville jobba med mig igen på söndag, så jag behöver inte se mig om efter annat jobb.
Det är roligt att överraska, tycker jag.


Vad vore en trevlig kväll utan god mat och dryck

En sak som jag funderade på inatt när jag la mig är varför man äter som om varje måltid vore den sista. Så undrara jag även över varför min magsäck och ögat inte kan vara vänner, ögat vill ha mer än magen tål.
Så misstänker jag att ögat och handen har något samarbete, ögat ser och handen stoppar in i munnen trots att magen värker. Jag ska ta ett allvarligt samtal med vissa kroppsdelar idag, öga mot öga.

Tack kära Asta för att du är så rolig att lura.
Hihihihihihihi.....