Tankar om bilder

Funderade för några dagar sedan varför man inte tycket om viss mat. Minns när jag var barn att jag åt nog det mesta, men på julbordet fanns det saker som jag inte skulle få in i mun och då knappast kunna svälja utan att klökas. Farmor brukade koka grisfötter och de dallrade sig igenom julen stående på matbordet, när de vuxna åt av detta daller så blev de alldeles flotiga runt munnen. Någon vecka innan jul så brukade farmor sitta och kreta i ett grishuvud för att göra något som också serverades till jul. Man ville ju inte riskera att få i sig grisens huvud så man åt bara av sådant som man var säker på. Jag ska nog inte påstå att jag inte ville ha för att det smakade illa, utan att det var bara för att jag visste hur farmor hade gjort för att få dessa läckerheter till julbordet. Allt skulle man ta till vara av julgrisen och det var ju inget fel, man vet ju inte vad som finns i viss mat idag heller och det kan ju vara tur för då hade vi kanske inte ätit av det som vi tror bara är små fina köttbitar.
Alla vet ju vad en gris består av.


Gozzi är inte så noga med var han stoppar i sig när vi är i skogen

När jag gick i skolan så kunde jag inte för mitt liv få i mig leverstuvning (åt bara av såsen med potatis och massor av lingon) och kokt höna med currysås(ujuj..). Jag har lärt mig att äta både lever och kokt höna men det är ju inget jag lagar själv. Kom också ihåg att jag inte gillade pannkakor, kunde börja gråta om mamma gjort pannkakor då jag kom hem från skolan.
Är det bara så att vissa smaker och konsistenser inte går att lära sig att äta eller beror det på annat.

Nu sitter jag här och blir sugen på mat, god mat som man längtar efter som kroppkakor, hemlagad pizza, grillad köttbit, goda biffar, raggmunkar med stekt fläsk och rostade grönsaker med fläskfile.

Ska se vad det blir för gott till kvällen medans Willy kasar runt på dansgolvet.