Tankar om bilder

Jag älskar våfflor!
Nygräddade!
Spröda våfflor med glass, sylt och grädde.
När teatertjejerna och jag sov på hotell i Göteborg åt vi våfflor till frukost varje morgon.
Mumma!
När jag var mindre och var hos min farmor så gräddade hon våfflorna på järnspisen. Man var tvungen att vända våffeljärnet för att våfflan skulle gräddas på båda sidorna. Farmor hade hemmagjord blåbärsylt. men jag ville bara ha smör på, ett tjockt lager med smör som rann längs med händerna ner till armbågen när det smälte på den varma våfflan. Jag satt uppkrupen i träsoffan väntande på att läggarna skulle bli färdiga. Jag hörde farfar muttra inne från rummet om de dåliga potatisprisena och hur mycket mjölk Rosa hade levererat allt medan han stoppade sin sura pipa. Farmor hummade lite tillbaka ointresserad om vad som hände ute i världen. Hennes potatis var ju gratis och så länge Rosa såg till att de hade mjölk på bordet så blev det både ost, grädde och filbunke.
Så där satt man med smöret rinnande och mumsade på farmors goda våfflor som var gjorda av kärlek.
Världens bästa farmors goda våfflor.
Man kan inte annat än vara lycklig när man tänker tillbaka.


Har du sett några sippor ännu?

Solen skiner och jag ska ta mig ut för att rasta lurvetass,
lyssnande lite på radion
innan jag tar tag i vardagen.