Tankar om bilder

Då är det snart dags för tjejerna i Team Activa Zoo, Anna, Sara, Emma, Malin och så jag att springa vårt andra lopp tillsammans för i år. Nu har jag ju även hunnit med både Vårruset och Victoriajoggen där emellan, men vad hjälper det. Ärligt? Hur kul på en skala är det att springa egentligen. Efteråt är det fantastiskt skönt, det är den känslan som jag försöker att memorera i lillhjärnan varje gång jag sprungit. Konstigt nog så är det lika dant varje gång jag ska springa, hur mycket jag än försöker så finns inte känslan där som ska göra det lättare för mig. Motivation är det som saknas, motivationen är en avgörande faktor för att man ska uppnå sitt mål. Mitt mål är att jag till nästa år ska anmäla mig till ett lopp där jag ska springa en mil. Det är betydligt närmare till Australien än att träna för att uppnå den milen kan jag säga. Det jag måste göra är helt enkelt att bygga upp en hållbar motivation att hitta den där avgörande faktorn som ska få mig dit. Vill man göra det enkelt för sig så kan man ju ifrågasätta varför det är så viktigt att springa, konstigt nog så känns det som om det är betydligt lättare att ta tag i springandet än att fatta andra beslut som snurrar i skallen. Snurrigt... Eller hur!!?? Jag börjar med att vila en stund innan jobbet så kanske anfallet gått över.